Längtan

publicerat i Mina dikter;

Jag ville följa dina fotspår

Följa dej hem

Min längtan tog mej framåt

Barfota steg i ett sommarregn

Känslan, jag minns den som det var igår

Som att bränna sej på eld men fortsätta ändå

Fortsätta framåt, aldrig sluta gå

Trots att huden brändes i dina lågor

 

Plötsligt stod du still, du kände min dans

Djupare andetag och rubbad balans

Så vände du dej om, men utan ett ord

Glittrande ögon som ändå förstod

Ett steg närmre, du tog min hand

Luften stod stilla, hjärtan i brand

Du hörde orden jag aldrig sa

Du visste för du kände precis likadant

Tvillingsjälar i ett möte som ödet bestämt

Samma sår, samma ärr

Alltid lämnad tomhänt

Jag såg mej i dej och insåg sanningen nu

Att du är som jag och jag är som du

Kommentera inlägget här :